Kan man inte skynda på hela "att bli vuxen på riktigt processen"?

Jag vill också ha en bebis, gifta mig, köpa hus, ta körkort & massa mer!
MEN jag vet att det är för tidigt. Men jag längtar så mycket efter en liten bebis. Jag och Andreas har sagt att vi ska iallafall bli 25. Vi måste ha jobb innan vi börjar tänka på sånt. Min kusin har nyss fått en jättesöt bebis, och min andra kusin ska ha i maj. Åhhh så avis! haha. Ska ta ur min p-stav om ett år. Då ska jag sätta in en ny. Jag får väll nöja mig med att kolla på andras söta små bebisar sålänge. Sen tänkte jag på en annan sak. Dom som inte vill ha barn, blir med barn. Men om man verkligen vill ha barn då brukar de va för endel att dom inte kan få barn. Är inte det lite fusk? Visst man kan väll inte göra så mycket åt det. Man kan ju adoptera men det barnet kommer ju egentligen inte från en själv. Fast med tiden så blir det ju "ens eget barn" ändå. Jag vill gå ur skolan nu nu nu! Men jag har mer än ett år kvar. Jag oroar mig så mycket för framtiden att jag glömmer att sikta in mig på nuet. Jag oroar mig för kortkortet, kommer jag ha råd? Pappa ska ju fråga farmor om jag får låna pengar av henne. Om jag inte får det så får jag slå till med plan B, fråga morfar. Fast tror inte att det blir nått bättre svar där. Men varför kan dom inte hjälpa sitt barnbarn? Dom har ju pengar som dom inte hinner göra av med ändå. Okej, det låt lite dumt sagt. Men det är ju sant. Några tusen lär dom inte sakna ändå. Vad gör dom för nytta på banken? Ingen alls skulle jag tro. hag oroar mig för vad som händer när jag går ur skolan. Kommer jag få ett jobb? Eller kommer jag bli arbetslös direkt? Så mycket saker som jag går och undrar på men det är ju ingen som vet svaren. Så många frågor och funderingar, men inga svar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback